Åh, Brad Pitt samt spartaner och grekiska gudar.

EDIT - Detta var alltså mitt 1337:e inlägg. Kan kännas bortslösat, men kan oxå kännas jävligt rätt. För magrutor är väl mest 1337? Det är väl det alla killar söker och alla tjejer (utom min) suktar efter? Eller? Eller?

Inte?

Jag som lyfter grejor.

Helvete vad fin jag börjar bli i kroppen. Gymmandet består av typ 50% glo-i-spegeln och lika mycket faktisk träning.

Jag ska lägga upp en fin bild så ni får se, men jag får göra det från Winden. Det blir hur som helst mitt 1336:e inlägg så inlägget efter det får fan inte bli något slöskrivande. Då ska det bli tufft och mycket. Jag vet att ni vill veta saker. Jag ska berätta dom.

Verktygsställ och drömmar om knark.

Svinjobbig dröm inatt. Jag och Hector och fler var på Bali eller något liknande. Jag var underligt slapp trots att planet hem skulle gå när som helst. Jag var slapp, men jag var även stressad och vilse. Av någon anledning hade jag en liten påse gräs med mig som jag inte visste om jag skulle ta med mig genom tullen. Med tanke på att det är dödsstraff (fo real!) på att smuggla knark i Bali så borde jag väl kanske inte ens funderat på det.

Hur som helst så gick eventuellt planet med Hector var kvar. Jag minns inte, men det var stressigt.

Men skit i det. Drömmar är svintråkiga.

Jag som hade planerat en mysig söndagsmorgon i verkstaden blev plötsligt inte alls nöjd med att stå här att svetsa, men jag har inget direkt annat som lockar mig. Datorn börjar kännas tråkig men det är ju lixom mitt enda alternativ.

Nu klagar jag verkligen inte. Jag är frisk, jag är snygg, jag är vansinnigt intelligent och har ett förhållande som är sprängfyllt med kärlek och ömhet. Man kan faktiskt inte ha det så mycket bättre än såhär. Jo! Jag hade velat se lite bättre. världen är fortfarande ett ganska suddigt ställe.

Karma.

Idag tjänade vi in en del på karmakontot, Hector och jag. Jag tror inte jag behöver det men det känns fint ändå.

Noll komma trettrioett.

Göteborg visar sig från sin finaste sida som sig bör nu för tiden, trots att det just idag är halvfint väder med ganska mycket regn och brunt slask upp till knäskålarna.

Igår var det däremot blixtrande fint väder vilket kan ses på mina bilder som absolut borde bli minst vykort.

Post-Op.

Jaja! Det gick bra tror jag, trots att ögonläkaren velade och inte visste om han tyckte jag skulle operera, trots att jag låg i ganska obehagliga ögonsmärtor i två dygn och trots att jag fortfarande ser sjukt dåligt och är rätt pank så... Gick det bra. Jag är glad men lite frustrerad över att inte kunna se.

Idag när jag och Arn varit på långpromenad tappade jag humöret en hel del när jag såg att "något" ätit upp mina cornflakes utan att köpa nya eller säga till. Det blev så att säga droppen men eftersom jag är ny och fin kille så ska jag istället för att bli svinarg och tycka att alla är svin mot mig så skall jag helt enkelt försöka sluta vara så jävla snäll mot folk eftersom jag upplever att jag inte alls får speciellt mycket tillbaka. Så fr.om idag är plånboken stängd och gratistjänsterna borttagna ur sortimentet. Och! Jag har märkt att det är väldigt noga med pengar som JAG är skyldig människor medans det inte känns speciellt noga när det är tvärtom. Det är det givetvis oxå stopp på.

Bättre med Ove Sundgren-rättvisa än ilska, säger denna halvblinda kille.

Mitt i allt argeri så lyckades Katten överraska mig med det finaste fotoalbum jag någonsin sett. Jag blev så glad att jag istället fick svindåligt samvete och sedan började jag nästan böla (som vanligt) när jag tänkte på all energi hon lagt på det. Sedan landade jag i att bara vara blixtkär och där tänkte jag stanna. Nu skall jag bara besegra huvudvärken som kommer sig av dåligt näringsintag så blir det jobb imorgon och sedan är jag minsann på banan.

Ser snart bra ut på gymmet.

Nämen kolla vem som bloggar när han tränar? Ja, det är jag det.

Imorgon är det en jävligt stor dag. Nästan större än fredagen den 3:e. Imorgon skall jag, om allt går bra, få min näthinna förångad med hjälp av intensiv laserbestråling. Men innan dess så skall min näthinna få lösningsmedel på sig och sedan bli bortskrapad.

Det är egentligen precis lika dramatiskt som det låter men jag är inte nervös alls utan tycker mest det skall bli en rolig upplevelse. Vissa som blir opererade (50% enligt läkaren) får ganska ont och behöver ligga i ett nedsläckt rum i upp till fyra dagar. Även i värsta fall alltså så låter det ganska uthärdligt.

10/10

Tänk att jag för mig själv kunde gradera mitt välmående till storslagna tio av tio möjliga nästan hela helgen. Det är smått fantastiskt eftersom jag aldrig någonsin innan "vågat" må så bra. Svårförklarat. Men sedan i fredags kväll så är saker så självklara men samtidigt svårförklarade på en gång. Det är nog ingen idé att jag försöker få ner det. Vi rör oss till mer konkreta saker.

Arn hatar att vara med på kort som man ser på bilderna
nedanför. Man kan lura han med godis och/eller
något att bita hejdlöst i.

Helgen har förutom ändlöst prat från min sida bestått av Fexeus fantastiska show "iditthuvud" och en fotosession med Arn i vintern. Massor med andra svinbra saker oxå. Jag mår helt enkelt jättebra, och jag tror inte det är hormonerna som bråkar med mig som vanligt. Jag tror detta är the real thing. Äntligen. Det tog bara 32,5 år. Men det var värt att vänta på.

Jag har länge lovat Daniel lite fina kort på Arn. Jag är inte alls nöjd med
dessa egentligen men jag har börjat med "hellre än bra" på sistone.

Lite verklighet. Men inte mycket.

Fexeus! Vilken kille! Och varför är han så otajt?

Föreställningen igår var absolut imponerande men så konstigt planerad och lite rörig att när det väl hände otroligt fräcka saker (allt funkade inte riktigt nämligen) så var det så mycket på en gång att man inte hann reflektera. Henrik! Ring mig så ska vi tajta till din show så blir det ännu, ännu bättre.

Den underbara helgen fick sig en liten törn igår när mitt cigarettpaket var försvunnet och jag blev helt besatt av att hitta det vilket jag gjorde tillslut till allas lycka.

Igge hade plockat ut någon del ur en hårddisk och lagt framför min dörr som någon form av skämt. Ingen förstod men jag höll på att tappa det när det plötsligt ligger hårddiskdelar utanför min dörr och jag omöjligt kan få ihop hur det gick till. Samtidigt har jag huvudet fullt av Fexeusfrågor så det var absolut lite rörigt igårkväll.

Som halvbra avslut på kvällen så somnade jag på två stora chokladkakor som smetades ut under natten på mina lakan.  Jag kunde bara tänka "tänk om det varit bajs!" hela morgonen av någon anledning. Det var ju inte bajs?

Nåja. Min mage är inte så nöjd med kvällsmaten igår som bestod av endast godis men eftersom jag inte har spytt så skall jag belöna magen med ägg och bacon. Sedan badminton med grabbarna. Fint liv.

Allt!

Smashing Pumpkins – Today

Hittade mig själv... IGEN!

Igår. Den tredje februari runt 21.00 hände något jävligt fint och antagligen lite otäckt men jag är glad att det hände.

Jag och Katten låg och pratade om ditten och datten och tack vare Maria så släppte någon kork som aldrig varit släppt förut trots att jag kanske har pillat på den innan (särskilt sista veckorna) men inte kunnat få loss den. Men jävlar. Igår kom den loss. Har ni sett avsnittet av Vänner där Bruce Willis plötsligt börjar gråta över något gammalt barndomsminne? Typ så var det men inget barndomsminne. Och det var inte alls så för detta handlade om att jag ljuger så jävligt mycket för mig själv och att jag gör det så bra att jag inte förstått det själv. Självförnekelse plus mästermanipulatör är inte nödvändigtvis så bra blandning.

Jag gråter ju aldrig. Aldrig. På min älskade farmors begravning kunde jag klämma fram en svettig tår eller två men det kändes som jag skulle gå sönder. Igår var det mycket mer naturligt och kändes ganska bra. Stackars Katten som redan fått lyssna på politik i några timmar måste känt sig helt överladdad av information men det var ju givetvis mest för min skull som det behövde göras.

Stora saker! Jag berättar gärna för er men kanske inte här i blogen.

Ikväll blir det Fexeus. På tal om manipulation.

Snö, av Laleh.

Snö är så vackert nu för tiden. Nästan allt är det nu för tiden men just snön känns och luktar och framförallt ser vacker ut. Krispig. Och den gör ju allt tyst.

Det har varit en kall dag på bygget men utan katastrofer och med en hel del diskussioner inklusive några känsliga ämnen som det var bra att ta upp. Glädjande nog blev ingen sur.

Jag är lite trött på att jag fortfarande är så kryptisk så okej. Jag blev slarvigt nog kallad rasist vilket sårade mig eftersom jag anser mig vara extremt jävla tydlig på den punkten. Nu blev jag ändå missförstådd men det var nästan bra för då fick jag förklara hur saker och ting fungerar igen, men lite mer noggrant och jag tror det blev bra i slutet.

Efter 10 timmars arbete i -12 grader var det inte tråkigt att komma in i bastun och nu är jag så trött, så trött. Kanske blir det lite MoW med Hector men framförallt blir det sängen väldigt snart. Hoppas jag hinner prata med Katten innan bara.

Amandas kön i kön.

Till Amanda.

Ja, det var helvete vad mycket vi hade att säga till varandra som vanligt. Tiden räcker lixom inte till. Har den någonsin gjort det? Jag har inte ett enda minne av att vi vid något tillfälle (och det är ju trots allt en del tillfällen) haft brist på något att säga. Vi har känt varandra ganska länge nu. 5 år? 3? Något sådant, och jag har givetvis massor med minnen av dig. Av någon anledning så är ett av de första jag kommer på när jag ligger i Kungälv i min soffa helt förstörd av trasigt hjärta och förvirrade tankar och du lyssnar tålmodigt. Egentligen inte mer än så. Och lyssnat har du gjort en del. Och pratat. Det är bra. Minns du ens hur vi träffades? Det gör jag för det är faktiskt bara tack vare mig vi känner varandra. Heja mig!

Men skit i det nu. Nu skall jag berätta om idag. Jag hade lovat mig själv att försöka hålla munnen ganska stängd idag och låta dig prata och jag tycker jag lyckades ganska bra (väl?) förutom när vi pratade politik. Då kan jag inte vara tyst riktigt vilket du märker men jag hoppas du tycker det är intressant för det är faktiskt egentligen lika viktigt för dig (och alla som i bor i Sverige) som det är för mig.

Promenaden hem var magiskt fin med miljarder iskristaller runt hela mig och framförallt glittrandes på Arns kolsvarta rygg.

Jag berättade för honom att det kanske finns hopp för mänskligheten ändå med tanke på det sista du berättade. Han höll eventuellt med/sket i det fullständigt/luktade på lite gul snö. Man vet ju aldrig med djur...

Trillan. Du dödar mig.

Nu är det lite väl jävla mycket saker som behöver åka ut ur huvudet. Det är en ganska ny känsla eller så är det så att jag ser på mina känlsor lite annorlunda nu för tiden.

Idag har det varit hysteriskt mycket tankar både på jobbet och efteråt och jag har pratat med alla på jobbet trots att dom bevisligen inte är så intressanta. Men jag måste faktiskt få prata och man får ta det man har.

Jag behöver diskutera med människor jag respekterar! Jag behöver diskutera prositution, marijuana, integrationspolitik, världshändelser, kvarkar, universums uppkomst och fall. Detta är ju givetvis bara början. Men vem ska jag prata med? Jo. Det har jag redan löst. I teorin. Praktiken kvar, men det blir troligen en tankesmedja om det nu är så det heter. Jag tänker kalla det så ändå för ordet passar mig så bra. Tankar. Smedja. Filosof. Smed. Ni fattar.

Nåja. Jag tror att för att jag skall vara lycklig måste jag få dryfta ideer. Det är det jag är bäst på. Resonera och lära mig saker. Lära ut och ta in. Det är viktigt.

Allt detta skulle jag ta tag i idag men det blev för mycket annan kommunikation och allmänt vel. Såhär såg dagen ut i extremt kort form:

Vaknar och är trött efter för lite sömn, för kallt rum och för många döda MoWsoldater -> Funderar på hur jag skall överleva dagen i -10 utan tjocka strumpor på dåligt humör -> Börjar oroa mig för att jag är påväg att "krascha" i dåligheter igen -> börjar spontant prata med allt och alla om politik -> blir på bättre humör -> pratar med min Far en snabbis -> arbetsdagen går smärtfritt -> åker med Tobbe och handlar viktökningsprodukter för 600kr -> glömmer nästan träffa Morgan i Haninge men lyckas tillslut -> kommer hem och gymmar lite halseriöst i en timme -> fastnar i rörig kommunikation på datorn -> pratar med Erik svinlänge -> börjar med maten medans jag pratar med Åsa svinlänge -> får undertiden 4 sms -> äter baconpasta -> äter nattprotein -> skall gå och lägga mig -> fastnar i diskussion med Igge och Hector om invandring och annat -> har ett mycket trevligt samtal med Katten tills... -> det trådlösa nätet spökar så vi måste lägga av.

Bra dag igen.

Stenberg och en vändning.

Jamen vafan! Det som skulle bli en trevlig kväll i spelets tecken blev istället arga leken utan lek. Fan!

Jag spelade svindåligt och hade (faktiskt) lite otur som man ofta har när man spelar dåligt och mot slutet förstod jag att Andirs "lobbade" skott på ett sätt jag förvisso visste om men nog inte hade förstått fördelarna med.

Nu är jag sur över att jag förlorade men mest orolig på att detta är början på slutet av MoW. Men så kan det ju inte vara. Inte innan 200 timmar. Inte efter heller.

Sanningen är nog troligen att jag bara är sur och försöker hitta på förklaringar till att jag spelade så dåligt, plus att ett tag var det jävligt mycket IM och trasigt internet och andra saker som lätt stressar upp mig.

Haha, nu ska jag sluta grina över det. Bara ett spel. Eller nej, det är spelets spel men jag skall nog fan se till att komma tillbaka och alla blir glada.

Jag lyckades iaf träna idag och har ju faktiskt kollat ögonen. Och det var svinfint väder på jobbet. Det blir man lite glad av. Trots att man lett sina digitala krigare till en säker död lite väl många gånger.

Nu är klockan lite för mycket igen och jag borde ha sovit för några timmar sedan. Trots det så verkar det som att jag klarar mig ganska bra på lite sömn. Jag blir annorlunda men inte så trött på dagarna. Kanske inte pigg utan mera fylld av en högst konstig energi. För några veckor sedan sov jag runt sex timmar på tre dagar. Då var jag riktigt underlig.

Men skit i det. Ni skall veta att på dagarna har jag tusentals saker jag skulle vilja skriva om. På nätterna... Bara mig själv. Och det ganska slafsigt. Kanske kommer det. Kanske en ny blog där jag berättar för er om allt som är rätt och fel i världen. Det skulle ni önska va?

Vi får väl se.

Keso och ögon.

Något (av alla) saker som är bra med min MSI är att jag kan ha med mig den överallt och därmed kommer det absolut bli en ökning av antalet inlägg här. Som nu när jag äter keso efter träningen. När jag bajsar. När jag är ute och promenerar. Ja, jämt nästan. För vid stordatorn finns det alldeles för mycket ofantligt fräck digital underhållning för att göra något så fånigt som att blogga.

Idag var jag på synundersökning inför en LASIK-behandling. Det kommer kosta och det kommer göra jävligt ont men jag tror det kommer kännas jävligt skönt att slippa känna sig handikappad i framtiden.

Det är delvis tack vare Roffe som det blev av, och han skulle nog säga samma sak. Han kollade upp saker, jag pushade på att vi skulle åka dit någon jävla gång. Så snart go'vänner är jag inte blind. Det ska bli fint.

Nu blir det singelbasttu en liten stund, sedan mördarkrig med Andirs (börjar närma mig den 200:e timmen) och sedan lite Saints Row 3 och sedan sovis. Detta har varit en bra måndag.

Hector, Tobbe (och Tobbe) och Daniel en morgon.

Att verkligen gå upp en lördag och jobba klockan tio hör faktiskt till ovanligheterna. Man snackar gärna om det men ofta så sover man istället till minst tio och skiter sedan i jobbet.

Men inte idag! Jag vaknade faktiskt ganska tidigt (02.15 typ) av någon form av dålighet i magen. Det kan vara magkatarr eller något annat dåligt. Extremt sur och illamående i magen mest hela tiden. Det har eskalerat och jag borde ta tag i det men det lär jag ju inte göra förrän magsäcken ramlar ur anushålet och lägger sig i en illröd och fosterliknande hög kring mina snöiga skor.

[ej avslutat men ändå publicerat]

Jag hjärta Linux.

Åh vad skönt nu när jag fått ordning på allting mer eller mindre. Eller rättare sagt; jag har accepterat tanken på att MSIn få ha ett temporärt OS permanent. Det gör ju inget.

Förvirrad men lite personifierad Puppy med andra ord. Blixsnabbt, logiskt och fullt med hemligheter att utforska.

Utanför datorn har det givetvis hänt saker som är nämnvärda men i vanlig ordning tänker jag skita i det och istället prata om det ack så undflyende nuet.

I Jordbro är det precis som vanligt. Som vanligt innebär rejäla humörsvängningar från dag till dag men i allmänhet trivs jag trots att känslan av låtsasliv är svår att skaka av sig. Göteborg hägrar.

På tal om Göteborg så var det underbart senast. Jag träffade vänner jag hade glömt och jag hade även glömt hur mycket jag älskar dom. En Göteborgsflytt känns inte så främmande vissa dagar, men tack vare all ovisshet sällan helt bekväm.

Jag har försökt börja tala lite mer öppet om den nya Daniel som vi alla har fått lära oss att leva med. Han som har obekväma och ganska paranoida politiska åsikter. Han som försöker visa sig känslig på riktigt Han byts väl ut mot någon annan om ett halvår i vanlig ordning men nu när han är här kan vi ju alla försöka vara sams.

Självporträtt från i somras som blev otroligt skarpt
och fint. Min skelning som dyker upp efter några
öl kan här ses i nyktert tillstånd.

Närbilder och åter närbilder. Jag älskar skärpa
men det kanske alla gör?

Detta är min all-time favoritbild och en av de roligaste
och dynamiskaste jag sett. Inget och allt är i
fokus och allt känns rött, levande och varmt.

Färutom skärpa och konstigt komponerade bilder
gillar jag solsken. Gärna som här, bländande.

Okej, en sak till då. Förutom skärpa, solsken
och allt detdär älskar jag verkligen händer och
mitt första (om det nu blir något) bildprojekt
kommer fokusera på just händer. Här har vi
Jonas som rensar fogskum från pistolen.

En av massor av bilder tagna på Sergels Torg som
test för hur kameran skötte sig i dåligt ljus. Sådär
får jag väl säga men bilderna blev fina.

Arn hatar kameror av någon anledning och ser därför
precis lika deppig ut på alla bilder. Men här är skuggorna
extra roliga och följer bilden fint. Synd bara att hela
bilden ser ut att vara sepiad när den inte är det.

Vad kostar valpar i fönster?

Jag har fan haft jobbiga timmar sedan senast. Linux, detta härliga operativsystem i sina oändliga distar.

Det började med Ubuntu som var lätt och fint att installera och fungerade som man kunde tycka. Flashigt och fint, men ack så långsamt. Lite VÄL långsamt tyckte jag, t.om för en liten notebook. Lite googling tydde med på att det skulle kunna vara något med just Ubuntu som gjorde det så slött så jag bestämde mig för att pröva ett väldigt litet och lätt system och valet föll på Puppy.

Puppy var ju extremt smidigt och jag blev kär ganska direkt, men inte helt.

Efter att trots allt provat lite andra distar så var Puppy det enda som verkade fungera 100%, och var ju blixtrande snabbt. Jag bestämde mig för att få in det på HDDn eftersom det bootade och körde helt från USB-pinne.

Jävligt lång och tröttsam historia trött så kletade jag in min MBR med något jobbigt medans jag skulle installera Puppy permanent. Det var otroligt rörigt på datorn ett tag men nu har jag löst det dugligt.

Jag kör Mint Linux permanent på datorn men använder för tillfället Puppy Linux inläst på RAM. Det är ju sjukt snabbt givetvis och sålänge jag inte rebootar så är det ju ingen fara. Jag får komma på hur jag helst vill ha det senare.

I dessa juletider.

Nu är det ungefär precis så bra som saker kan vara under gällande omständiheter.

Det är fredag, och 48 timmars passivitet utbreder sig framför mig som en tysk motorväg. Dock inte så jävla passivt för mina nya datorer kräver (och får) all min uppmärksamhet.

Saints Row 3 blandat med Debian till MSI Wind bör hålla mig skönt sysselsatt fram till hemska söndagskvällen.

Jag ska se om jag kan FRAPSa lite datorspelsfilmer så jag vet vad jag snackar om i framtiden.

-> Galenskap.

Jag är nog inte på så bra humör som jag tror. Jag är nog bara manisk av övertrötthet och intryck.

Så det så.

Text!

Jävlar vilken arg natt jag hade. Jag ramlade på lite information om en eventuell bugg i Facebook som kan läcka privat information. Efter några timmar (23-03) så ansåg jag att det var så pass allvarligt att jag minst bör varna folk på facebook om det. Det borde jag inte ha gjort.

Jag spenderade närmsta timmen med att ha helt sanslöst idiotiska diskussioner med facebookmammor som tror dom vet något om något alls. Det fick mig att bli helt skogstokig och det var en hel del mordhot på gång i mitt huvud som jag inte släppte ut eftersom det kanske inte skall vara dödsstraff på att vara dålig på facebook.

Hur som helst så vann jag tillslut. Såklart.

Nu har jag sovit ungefär 5 timmar på 2 dygn och ätit thai-sömntabletter och borde sovit för längesedan men jag är på så glatt humör och har pimpat min nya dator (mer om den någon annan dag) så jag kommer helt enkelt inte i säng. Men nu är hon snart 23 och jag har skrivit ut mig på facebook. Men jag skriver! Det är stort!

Bilden har inget med något att göra, mer än att den är
fantastisk. Notera hur Kapten ligger i min famn. Halvsovande.
Det är tillit det, mina kära vänner.

Jag önskar mig...

Jag önskar mig att jag skrev mer här, precis som alla andra som bloggat och sedan tröttnat.

Det har blivit lite skämsigt helt enkelt. Jag som var så öppen och fin i mina inlägg. Nu vill jag inte ens dela med mig längre.

Men jag kanske startar en liten sidoblogg om bilder och kanske en till om spel. Man vet aldrig.

Kuta beach och jag och även Katten.

Vi gillar Bali. Tror jag. Det är lite hetsigt trots att det inte är någon turism att prata om men hotellrummet känns lite extra insektsfyllt och myggorna lite elakare. Det kan bero på att jag håller mig lite nyktrare denna gången.

Vi har redan hunnit med att göra massor. Bada i vattenfall och mata apor och dricka bajskaffe. Det är fint och idag skulle vi åka till Ubud eller något liknande men det gick förjävla dåligt. Trots Kattens vanligvis nästan mirakulösa orienteringsförmåga hamnade vi (troligen) minst en mil fel efter flera timmars ganska ansträngande körning. Jag var spänd som en hel fiolorkester nästan hela resan och tyckte nog att det var väldigt mycket poliser överallt. Trots att jag hade en 50.000RP-sedel i fickan för mutor såg jag ändå inte fram emot att få höra att det var "big problem" och att vi skulle följa med någonstans.

Men det var ju lugnt. Eventuellt kan någon polis ha viftat mot oss men jag såg ingenting och körde lugnt (nåja) vidare medans Katten satt därbak och mestadels kvittrade glatt.

Dock höll det på att sluta obra. Jag missade idiotiskt nog avfarten till hotellet. Idiotiskt för att det; 1. Verkligen är 50m kvar när man kommer till avfarten, och 2. På väg tillbaka fick både jag och Katten en katastrofal hjärnkollaps och körde fel trots att vi kört exakt samma väg 5 minuter innan. Så den lilla omvägen blev en stor och jag tänkte att detta är ett bra tillfälle att få nervsammanbrott. Det fick jag ju givetvis inte.

Imorgon åker vi till Gili Trawangan och klappar Katter. Men först ska vi pruta och hålla på. Det gillar jag inte.

Back to paradise.

Nu är det så att jag och Katten åker till Thailand och sedan vidare till Bali om 15 minuter.

Jag tror jag kommer blogga mera då.

Your kid sucks.

Såhär är det. Idag var en bra dag. Jag jobbade och gymmade livet ur mig och sedan handlade vi och bastade. Sedan var jag väldigt trött men kunde inte sova som vanligt.

Idag blir det med jävligt bra för jag och Anders ska lägga vår kanske 200:ade timme på MoW:AS. Jag skulle kunna skriva några spaltmeter om spelet och varför det är bra men det är ett ganska smalt intresse så jag skiter väl i det.

Istället kommer en bild jag tycker är fin.

Innebandy igen.

Det blev inte så många på innebandyns första dag. Vi blev blott fem och detta var när jag övertalat både Simon och Gunilla. Men matcherna blev grymt bra och jävligt fula. Precis som jag gillar det.

Nu är jag mysigt förstörd i hela kroppen och särskilt i mina kycklinglår. Det skall jag fira med att spela Men of Wared en stund. Woop.

1700-tal.

Äsch! Jag får det inte att fungera! Bara 404:or när jag skall registrera bloggen. Skittråkigt eftersom det kommer bära inga inlägg alls nästan.

Just nu händer det inte så mycket officiellt mer än att jag och Hector trivs här i Jordbro och jag åker till Bali om någon månad.

1800-tal.

W995. Jag fick den nästan gratis. Den har GPS och WiFi och 3,5mmjack och gud vet allt. Men tack vare blogger så kan jag inte mobilblogga med den och efter att inte ha skrivit normalt på hur länge som helst känns det väldigt fel. Extra fel eftersom jag inte ens hittar min minneskortsläsare så det blir extremt struligt att föra över kort hit.

Jag ska dock försöka ta tag i det.

Strula då.

Alltså. Jag har en ny grym telefon! W995! Men den vågar inte blogga med opus12 verkar det som. Eller rättare sagt så är det blogger som vägrar... Funka? Men jag ska få ordning på det. Annars får det väl bli vanlig skitblog.

Igår dog min mobil lite. Idag lever den igen.

Grejen är att jag fick en från Jonas igår. Vems tillhör den nu?

Jag älskar händer.

Måndag.

Måndagar efter jobbhelg är inte alls illa. Hector är sjuk och jag sätter takstol.

Mycket MoW denna helg.

Vilken bra kväll det blev!

Slut på arga dagen.

Igår var Oscar här.

Jag har nästan dreads.

Detta med hår har trots allt meck varit värt det. Det känns nästan som jag odlar en växt.

Väder.

Hej vad regn. Det kan man bli sur av. Bevisligen kan vara sur ändå.

Jag börjar se väldigt underlig ut.

Detta är kebab.

Gårdagens 2 samtal.

Igår var det väldigt underligt. Två samtal som egentligen handlade om samma sak. Tur att jag inte tror på tecken längre.

Mätt.

Faktiskt mätt på mer än mat tror jag tyvärr. Frukosten idag höll mig mätt tills lunch men jag tryckte i mig ändå.

Katten är här tills på torsdag.

Dagens tofs.

Åh.

Det blev ingen sömn inatt. Måndagssyndromet. Jag vet inte om jag är sjukt gnällig och tänker fosterställning eller om jag mår ganska bra. Det handlar nog om hur mycket jag tänker. Och vad säger facit?

Motherfuck tåg.

Jag dör redan tristessdöden och det är två timmar kvar. Buhu.

Fredagens fest hos Tove var mer episk än jag kunde ana. Tyvärr lämnade både mitt fotograferande och mitt minglande en del att önska som vanligt och helst skulle jag vilka göra om allting igen men det blir svårt. Lördagen började skakigt men slutade ganska fint framför fångarna på fortet.

Nu åker jag igen. Hejdå.

Jag är ganska bortskämd.

Åh, åh Göteborg.

Idag är oxå en bra dag. Jobbwise.