Då får det äntligen åkas iväg imorgon. Hela vägen till låtsaskrig och låtsasblod och massor med annat låtsas som ändå är på riktigt kan man säga. Det känns skitbra. Det känns spännande och framförallt blir det en semester från att inte göra ett skit.
Idag hade jag tänkt söka några utbildningar men det har inte hunnits med. Kanske hinner jag fortfarande, klockan är ju inte ens imorgon och det bör ju inte ta så lång tid. Tyvärr hittar jag inget som jag ens är lite intresserad av men det bli kanske till att bita i det jävligt sura och pungformade äpplet och bli något som man hatar. Det mesta slår att vara... Ingenting?
Jag tänker göra ett halvseriöst försök att sluta röka/röka mindre när jag ska härja runt i skogen. Det bör vara ett utmärkt tillfälle att sluta eftersom jag hoppas ha fullt upp med att tänka på sönderbrända barn och avslitna lemmar. För säkerhets skull tar jag med mig ganska mycket snus. Min granne Johan har ju slutat och det är insprerande.
Men det största som någonsin hänt på hela dagen är att Hanna påminnde mig om att jag kanske borde Twittra, och att Twittra är faktiskt bättre än att hålla på och uppdatera sin fejjan-status. Så, under tiden jag är i låtsaskrig blir det nog text på twitter och bilder på bloggen. Eller jag vet inte. Facebook, twitter och bloggen krockar. Dom kan inte leva sida vid sida för dom svälter ut varandra. Vi får se vem som vinner.
Men nu kan man följa mig smidigt och fint på Twitter antingen här på sidan eller så får man bli en lojal följare.
Och! Jag såg att jag hade blogspot inställd på någon gammal och skruttig redigerade! Förhoppningsvis blir det inte lika mycket gnäll om hur värdelös bildhantering är framåt.
Läbbigt. Californication. Säsong 1. Avsnitt 9.
Jag vaknade inte förrän en stund efter 14, förvirrad. Jag låg och pratade med mig själv inuti mitt huvud och tänkte ut regler för hur en sådan sak skulle kunna genomföras utan att vara allt för förvirrande. Hur ställer man frågor till sig själv utan att svara samma sekund? Det fick en bli kompromiss där jag frågade mig själv ärliga frågor som jag verkligen ville veta, och tog en liten mental paus medans jag satte mig in i frågan. Sedan fick jag svara, men var då tvungen att tänka mig att jag satt på andra sidan bordet så att säga. Det fungerade rätt så bra när jag var halvsovande men såfort jag såg klockan så vaknade hjärnan till och det gick inte att koncentrera sig.
Det är ju skönt när man vet hur man själv fungerar men inte alltid så skönt att fungera just så.
Jaha! Ytterligare ett inlägg jag inte kommer fatta ett jota av om några veckor. Men here goes.
Usch. Det är så störigt när man skiter i "viktiga" saker så dom blir liggande i sitt bakhuvud och tar energi. Idag tänkte jag ordna dom men det går inte så bra.
Hm.
Det är skönt att ge upp. Det är det faktiskt. Särskilt när man inte vet var det är för mål man har eftersträvat. Men att ge upp tar bort det dåliga samvetet.
